Prematurträff!

Hör inte riktigt till bloggens syfte men för nästan en vecka sedan, i fredags hade vi en träff. Föräldrar med sina prematurbarn. 
 
Vi blev hela 6 föräldrar och 7 barn, vara 4 barn är tvillingar (2 tvillingpar). 
 
Här ligger (längst bort i bild) Wille, Maximilian, Edvin, Ludvig, Erik, Steffie och Mellie. Nu tog vi ingen bild på alla fina föräldrar men det kommer nästa gång!
 
 
 
Wille och Maximilian (vi som driver initiativet, våra söner)
 
 
 
 
 
Så för er prematurföräldar som hittat hit, som bor eller vårdades i Linköping/Östergötland finns en facebookgrupp där vi samlas! Gruppen heter "Prematurföräldrar från Linköping". 

Tyger

Som jag har skrivit förut så är vi inte bara glada för kläder utan även för tyg!
Jag har flera som hört av sig till mig som så fint vill göra en insats men inte har råd att köpa material och skänka. 
Därför kommer detta väl till använing!!
 
Tygerna är skänkta från Maria Haltorp via systerföreningen i Uppsala och Anna Johansson. 
Stort tack!!!
 
 

Vi som driver insamlingen

Jag tänkte att vi som driver klädinsamlingen i Linköping skulle presentera oss. 
 
Lisette Elling
I början av November 2013 föddes lille William i vecka 29+2 pga havandeskapsörgiftning. Han var alltså prematur men även tillväxthämmande med sina 920 gram. Wille spenderade ca 4 veckor på IVA sal och sedan 3 veckor på samvården där man får bo ihop med sitt barn. Han klarade sig enbart med cpap och högflödesgrimma men fick en hel del bradykardier och apneer. Därefter väntades 2 veckor med hemsjukvård innan sonden drogs och utskrivning skedde 13 januari. 
 
 
 
 
Kristina Knutsson
I September 2013 föddes en liten kille som heter Maximilian, i vecka 26+2, pga havandeskapsförgiftning. Han vägde enbart 670 gram och var 34 cm lång. Maximilian spenderade 7 veckor på IVA sal och sedan 5 veckor på samvården. Maximilian har under resans gång legat i respirator och haft behov av syrgas och även han haft bradykardier och apneer. Sedan slutet av November har familjen haft hemsjukvård då Maximilian fortfarande är i behov syrgas på natten. 
 
 
 
 
 
Det var här vi träffades, Lisette och Kristina, i korridoren på Neo/IVA på Linköpings universitetssjukhus där våra söner vårdades och kämpade för sina liv. Och det var här vi insåg vilket behov som fanns av att få faktiskt kunna få klä sitt barn i kläder som passar (som en "riktig" bebis) mitt ibland allt onormalt som att mata via sond, övervakning som tjuter och att inte få hålla sitt barn som normalt med alla sladdar. Då greppar man tag i allt slags "normalt" som finns och värderar det väldigt högt!
 

Liknande inlägg